Nedanstående inlägg infördes på insändarsidan i Mitt i Solna den 30 november 2010. Insändaren togs in med annan rubrik och i något nedkortat format.

En ny mandatperiod har tagit sin början. För egen del är jag mycket hedrad över att vara en av de 61 Solnabor som fått det fina förtroende det innebär att under fyra år sitta i detta Solnas ’högsta beslutande organ’. Vi har mycket som vi kan och förväntas uträtta under de kommande åren.

Men jag har också höga förväntningar på alla er som nu är mina 60 kollegor i kommunfullmäktige.

Det är egentligen inga konstigheter och jag tror att det är saker som de flesta av Solnas medborgare också förväntar sig av oss. Efter att ha följt arbetet i fullmäktige från åhörarläktaren i ett par år och arbetet i en nämnd från en ersättarplats, så har jag förstått att det jag ser som självklarheter inte alls är det för alla.

När jag nu berättar för er vad jag förväntar mig, så kan ni samtidigt ta det som mitt löfte till er om hur jag själv tänker agera. Det jag säger gäller för övrigt symmetriskt, i båda riktningarna över blockgränserna:

1. Ta vara på guldkornen, oavsett var de glimmar!

Tyvärr tycks ett alltför vanligt mönster vara att idéer diskvalificeras enbart baserat på varifrån de kommer. Ibland bemödar man sig till och med om att konstruera en enbent och haltande argumentation för att framställa en god idé som dålig eller en sämre lösning som bättre.

Nej – släng åt sidan invanda mönster, prestige, bekvämlighet, rädsla eller vad det är som sitter i vägen! Se varandra i ögonen tvärs över blockgränsen och säg, när det är på sin plats, att ”Där har du ju faktiskt en poäng!” Det gör inte ont. Det kostar inget. Tvärt om – både fullmäktige och Solna skulle må bättre av en mer konstruktiv hållning än det jag ibland sett prov på.

2. Låt oss respektera varandra – även om vi är helt oeniga i sakfrågorna!

Under den förra mandatperioden sades saker från fullmäktiges båda talarstolar (en för majoriteten och en för oppositionen) som ibland fick mig att baxna där jag satt på åhörarläktaren. Några ”O-ord” som beskriver de värsta avarterna är: osakligt, obalanserat, osant och otrevligt.

Det hände inte ofta, men var tillräckligt illa för att presidiet till slut såg sig tvungna att agera. Låt oss se till från början att vi inte slår in på denna ”O-väg” i något enda av de nästan 50 sammanträden vi har framför oss under mandatperioden!

3. Diskutera underliggande värderingar och inte bara sakfrågorna!

Vi har alla en ideologisk ”kompass” inom oss. En människosyn och en vision om hur samhället ska se ut som gör att vi exempelvis tycker att Bagartorpsskolan ska fortsätta att vara kommunal (om vi tycker det) eller att 1 000 nya hyresrätter inom fem år är tillräckligt många (om vi tycker det).

Men – mycket sällan har jag varit med om att man, i fullmäktige eller i den nämnd där jag suttit, diskuterar de grundläggande orsakerna till att man tycker som man gör i en enskild sakfråga. Är inte det synd? Jag tror att de beslut som fattas i fullmäktige, nämnder och styrelser skulle bli ännu bättre underbyggda om man diskuterade också detta.

Med hopp om en konstruktiv, respektfull och ideologiskt dynamisk mandatperiod i Solna!

Peter Edholm (FP), Frösunda

– Posted using BlogPress from my iPad