Det har ställts en del frågor om den mötesform vi valde för de samtal vi hade i Bergshamraskolans skolbibliotek den 18 februari.
Det var ju vi politiker som tog initiativ till och bjöd in till dessa samtal i skolbiblioteket. Det var alltså inte så, som någon tycks tro, att vi var inbjudna av skolan, eleverna eller någon föräldragrupp till ett möte under andra former och att vi sedan kom dit och vägrade foga oss.
Vi har dålig erfarenhet av möten där det är alltför många närvarande samtidigt. Vi har haft sådana möten i motsvarande situationer – i skolaulor, utomhus, på stadshustrappan och liknande.
När antalet personer i rummet går över en viss gräns så är det i stort sett omöjligt att hålla ordning. Folk ropar och avbryter varandra. Kanske har det med någon gruppdynamik att göra att det nästan automatiskt blir så.
Eftersom vi tycker att det är mer fruktsamt med SAMTAL så valde vi denna form. Vi var där under ganska lång tid (2,5 timme) och tanken var att man skulle kunna komma in – ställa sina frågor eller föra fram sina synpunkter och efter en stund lämna plats för någon annan. Omsättningen blev väl inte riktigt så stor som vi hade hoppats – eftersom många av de som kom tidigt stannade länge.
Man har frågat varför vi inte kom ut på skolgården.
Ja, ett par av kommunalråden gjorde ju det och de gjorde sina försök att prata med folk. Det som erbjöds var en megafon och vad jag förstår var de församlade inte särskilt intresserade av att lyssna på ett kommunalråd med megafon. Man var där i första hand för att markera avslutningen på en demonstration. Vid en sådan manifestation uppstår självklart inget samtalsklimat som gör att man kan få svar på sina frågor eller framföra några argument.
Inne i skolbiblioteket hade vi dukat fram ett 20-tal sittplatser. Där – längst fram – satt och stod i första hand elever och ett par av de föräldrar som hade kommit tidigt. Där gick det att ha ett bra utbyte. Några elever läste upp en text som de i grupp hade förberett. En sorts performance. Därefter ställde de sina väl förberedda frågor.
Vi hade en moderator som fördelade ordet för att så många som möjligt skulle komma till tals. Trots det så avbröts eleverna vid några tillfällen av vuxna som inte respekterade mötesformen.
Om mötet i stället hade hållits i skolans aula så är jag övertygad om att det (återigen) hade blivit den högljudda typen av möte där nästan ingen eller väldigt få kommer till tals.
