Peter "Frösundaliberalen" Edholm (L)

Överjärva gård diskuteras i dessa dagar flitigt bland Solnabor och bland dem som är verksamma vid gården. Många vänder sig till mig för att få svar på frågor eller framföra sina synpunkter. Nedan beskriver jag det som är min syn på några av de saker som diskuteras. Förhoppningsvis kan de som ställt frågor till mig finna svar nedan.

Först några personliga reflektioner över tiden fram till juni 2020

För mig personligen har Överjärva gård, ända sedan jag flyttade till Solna för snart 20 år sedan, känts som en oslipad diamant.

Ja, först gick det väl något år innan jag ens upptäckte att Överjärva gård finns. Jag var inte involverad i kommunpolitiken då och lärde känna min nya hemstad – en bit i taget – via cykelturer. Där har vi väl en uppenbar sak att ta tag i – att göra den här miljön mer känd.

Den gamla historiken är intressant. Den går ju tillbaka ända till järnåldern och sedan har det hela tiden hänt intressanta saker vid Överjärva från medeltiden och framåt. Det har hela tiden känts som en fin plats med intressant bakgrund som kan utvecklas till ett ännu mer attraktivt besöksmål för Solnaborna. Det mest uppenbara har varit att flera av byggnaderna har varit i dåligt skick och att de därför varit stängda för allmänheten.

Genom åren har det gjorts ansatser och man har tänkt ”ta tag” i Överjärva. Men tyvärr har dessa planer gått om intet och flera projekt har kört fast i sina egna hjulspår. Det var före min tid som kommunpolitiker och jag kan bara säga att det är synd att ladugården och ett par av de andra byggnaderna inte tagits om hand på ett bra sätt.

Därför blev jag glad när vi i kommunstyrelsen i juni 2020 fattade beslut om vilken inriktning vi vill ha för det fortsatta arbetet med att utveckla Överjärva gård. Äntligen bestämmer man sig för vilken väg man vill gå. Äntligen planterar man uppdrag och ansvar hos olika delar av kommunens organisation som nu ska se till att det händer bra saker vid gården.

Inriktningsbeslutet i kommunstyrelsen den 15 juni 2020

Beslutet i somras innebär bland annat att Kultur- och fritidsnämnden (där jag är ordförande) får en särskild roll, som vi inte har haft tidigare, för att samordna och leda arbetet med att utveckla Överjärva gård som kulturmiljö och besöksmål.

Därmed har jag nu, på ett sätt som jag inte hade innan, möjlighet att engagera mig i och faktiskt påverka utvecklingen. Det ser jag fram emot.

Flera viktiga saker finns med i kommunstyrelsens junibeslut – och i korthet handlar det om:

1. Kultur- och fritidsnämnden (KFN) får i uppdrag att arbeta med utvecklingen av Överjärva gård som kulturmiljö och besöksmål.
2. KFN tar över museiverksamheten i Statarmuseet.
3. KFN tar över kaféverksamheten i Hästskostallet.
4. KFN får i uppdrag att utreda till vad Rödingarna (som nu har flyttats till en plats nära Överjärva gård) kan användas.
5. KFN ska säkerställa att det finns en fortsatt närvaro av både hästar och får vid gården.
6. Ladugården rivs.
7. Vinterträdgården (även kallat kapellet) rustas upp varefter KFN ser till att den blir tillgänglig för allmänheten. Exempelvis kan man hyra den för vigslar.
8. Det görs en kartläggning av vilka behov och åtgärder som finns i Gula villan där siktet sedan är inställt på att renovera.

Riva eller renovera ladugården?

Ladugården är ju den byggnad som diskuteras allra livligast just nu. Den har undersökts och befunnits vara i så dåligt skick att det bästa man nu kan göra är att riva den och bygga upp en liknande byggnad på samma grund.

Målet är alltså att ladugården ersätts med en ny byggnad på samma plats. En byggnad som, enligt beslutsformuleringen, ”exteriört ska ansluta till den kulturhistoriska miljön på Överjärva gård”. Invändigt behöver den inte alls ha något gemensamt med den ladugård som står där idag. I stället kan man anpassa den invändigt efter de verksamheter som ska inrymmas.

Det hävdas, framför allt från (V), att ladugården inte alls är i så dåligt skick och att det tvärt om vore möjligt att renovera den till rimlig kostnad.

Vad ska man tro? Själv väljer jag att lita till de tjänstemän och konsulter som har varit inne och bedömt att byggnaden är för svårt medtagen och att en renovering skulle bli orimligt dyr. En eventuell renovering skulle dessutom resultera i att man står med en byggnad som inte är särskilt användbar. Planlösningen invändigt skulle vara opraktisk och byggnaden har väldigt få och små fönster. Den som hävdar att man vill renovera ladugården och sedan ta byggnaden i bruk för några vettiga ändamål ska nog fundera på hur man tänker sig att det ska fungera rent praktiskt.

Fåren

Fåren ska vara kvar. De rykten som spridits om något annat är alltså felaktiga. Jag hade själv ett långt samtal med Ulla Alm (Kulturlandskaparna) som också känner att hennes verksamhet har en säkrad framtid på gården.

Ponnyhästarna

Överjärva gård ska också fortsatt ha en närvaro av hästar. Den ponnyridning som funnits där under många år har bidragit till att göra Överjärva gård till ett populärt besöksmål och den möjligheten för Solnas barnfamiljer ska finnas kvar.

Men eftersom stallet är inrymt i en del av ladugården (som troligen kommer att rivas) så måste det här ordnas på annat sätt än hittills. För egen del är jag öppen för flera vägar framåt. Just nu undersöker vi möjligheterna till ett samarbete med Solna fältrittklubb (på andra sidan E4).

Hästägarna lär ha sagt att de måste avliva flera av sina ponnyer om kommunen gör allvar av uppsägningen. Det tycker jag är ett osmakligt sätt att driva sin ståndpunkt. De ungdomar som tillbringar mycket av sin fritid med att sköta om hästarna i stallet tas i känslomässig gisslan på ett sätt som jag inte tycker är OK.

Efter att jag varit i kontakt med flera personer i hästbranschen har jag fått klart för mig att man inte alls behöver avliva djuren. Det finns en marknad för vuxna ponnyer. Inte minst har pandemin medfört att efterfrågan på sådana här djur har skjutit i höjden. Det är bara att googla så ser man att handeln är i full gång. Om hästägaren ändå väljer att avliva sina djur så är det helt på eget ansvar och den utpressningen funkar inte.

Min egen erfarenhet av Överjärva gård

I sarkastiska ordalag har man skrivit om mig i en Facebook-grupp där jag inte ens har möjlighet att bemöta det som skrivs. Jag har till exempel erbjudits hjälp att hitta till Överjärva, eftersom man vill få det till att jag aldrig har varit där. Man misstolkar i stort sett allt jag någonsin sagt eller skrivit om gården och tillskriver mig åsikter som jag inte har. Trist.

Efter mitt senaste besök skrevs det att jag ”vill uppfinna hjulet igen genom att skapa ett attraktivt besöksmål med attraktivt innehåll, något som vi andra redan vet redan finns och pågår för fullt.” Till honom som skrev det hade jag ändå sagt att ”jag vet vad som finns vid Överjärva gård, men tycker att det går att utveckla verksamheten till något ännu bättre”.

Nåja, det här verkar vara sådant man ska stå ut med. Men det hade varit ärligare av dem som skriver om mig att ta kontakt och fråga vad jag tycker. Eller att åtminstone inte hitta på och ljuga om vad jag sagt. Men de kanske inte vill veta?

När det då gäller min påstådda frånvaro från och okunskap om Överjärva gård så skulle jag gissa att jag varit där oftare än de flesta Solnabor. Jag har firat inte bara en utan två midsomrar på filt i hagen mitt emot hästskostallet; jag har fikat åtskilliga gånger på Överjärva Kafé; jag har besökt statarmuseet ett par gånger; jag har handlat i både hantverksboden och i byggnadsvårdsbutiken (och tittat in i antikvitetsbutiken även om jag inte hittat något att köpa där); jag har träffat Naturskolans båda pedagoger och hört dem berätta om sin verksamhet; jag har varit med vid lamning och hälsat på både i stallet och i växthuset; jag har varit på julmarknad och handlat godsaker; jag har också varit inne i Vinterträdgården.

Men kritikerna får väl fortsätta hävda att jag inte känner till vad som finns där uppe vid Överjärva gård. Men trist är det att man använder så oärliga metoder.

Kultur- och fritidsnämndens samordningsroll

Som jag beskrev ovan har kommunstyrelsen beslutat ge Kultur- och fritidsnämnden en särskild roll när det gäller Överjärva gård. En sorts samordningsroll för att hålla ihop helheten och utveckla verksamheten. För att göra detta har en person tillsatts som redan har börjat med det arbetet.

Ett första steg, något som kunde göras relativt snabbt, var att köpa in en lekskulptur i form av en häst. Den har man också raljerat över och sagt att det är Edholms ersättning för de åtta riktiga hästarna. Nåja. Riktiga hästar ska också ha sin plats vid gården, och jag är övertygad som att barnen kommer att tycka om hästskulpturen lika mycket som de gör på Skansen och i Wadköping (Örebro) där det sedan tidigare finns likadana.

Vad som följer därefter får vi se. Men jag vet att det finns kreativa tankar i omlopp både för Statarmuseet, rödingarna, Överjärva Kafé, Naturskolan och, tillsammans med Kulturlandskaparna, för fåren.

En förändring som vi kommer att se har att göra med att Kultur- och fritidsförvaltningen nyligen (1 oktober) slogs ihop med Kompetensförvaltningen. Den nya förvaltningen har alltså ansvar också för bland annat arbetsmarknadsfrågor och introduktion av nyanlända. Det kommer att märkas genom att de arbetstillfällen som blir vid Överjärva gård i större utsträckning kommer att gå till de Solnabor som allra bäst behöver arbetslivserfarenhet.

Den som vill leverera synpunkter eller som har frågor får gärna ta kontakt via mejl (Peter.Edholm@politik.solna.se) eller telefon (0707-372008).

Jag vill med detta inlägg klargöra ett antal saker knutna till den situation som föreningen Solna Konståkning nu befinner sig i.

Det gör jag med anledning av att jag har blivit kontaktad av flera personer som uppenbarligen har missuppfattat vilken min eller kommunens hållning och roll är i allt detta.

Bakgrunden

Tidigare i höst gjorde en familj en anmälan som gör gällande att det inom Solna Konståknings elitverksamhet (en grupp med ett dussintal åkare) ska ha förekommit bland annat vikthets och kränkande behandling. Det hela har fått stor medial uppmärksamhet.

Jag beskrev i ett tidigare inlägg min generella syn på de uppenbara problem som delar av konståkningsidrotten har med kränkningar av barn och unga som ägnar sig åt konståkning. Jag framförde där också idéer om hur man kan angripa problemet.

Med anledning av att det gjordes en anmälan beslutade Riksidrottsförbundet och Svenska Konståkningsförbundet (båda på nationell nivå) att rekommendera Solna Konståkning att tills vidare stänga av den anmälda huvudtränaren som normalt tränar elitåkargruppen.

Någon vecka senare beslutade Solna Konståkning att göra just detta. De stängde av huvudtränaren som nu har varit avstängd sedan i början av oktober.

Möten med mig och med kommunens tjänstemän

Den normala gången vid sådana här tillfällen är att Kultur- och fritidsförvaltningen (som ansvarar för stadens idrottsanläggningar och för stödet till idrottsföreningar och annat föreningsliv) och styrelsen för den aktuella föreningen träffas för att klargöra läget. Det skedde i ett möte den 4 oktober.

I det mötet deltog också jag i min egenskap av ordförande i Kultur- och fritidsnämnden. Som ansvarig politiker ville jag följa just detta ärende på nära håll.

I mötet framkom att Solna Konståkning sedan ett par dagar tillbaka hade följt rekommendationen från det egna specialidrottsförbundet och alltså stängt av den aktuella tränaren. Styrelsen kunde också informera om att de stod i begrepp att starta en utredning. Det var då inte helt klart vem som skulle genomföra utredningen (som jag nedan kallar ”den lokala utredningen”) och exakt vilket uppdrag utredaren skulle få. I detta möte beslutades också att vi skulle träffas igen för en uppföljning.

I ett andra möte i Solna stadshus den 14 november presenterade utredaren sin rapport för representanter för alla tre nivåer inom konståkningen – Solna Konståkning (ordförande m.fl. från styrelsen), Stockholms Konståkningsförbund (ordförande) och Svenska Konståkningsförbundet (ordförande och någon anställd) samt tjänstemän (förvaltningschef m.fl.) från Solna stad och för mig.

Den lokala utredningen

Eftersom den lokala utredningen har beställts och bekostats av Solna Konståkning så är det också de som beslutar om hur resultatet ska kommuniceras. Det gör de i första hand internt i sin förening. Frågor om rapportens innehåll hänvisas till Solna Konståkning.

Men vad jag kan säga om utredningen är att den inte hade till uppgift att reda ut vad som är sant och falskt i fråga om den anmälan som kom in och var upprinnelsen till allt detta. Det menar Solna Konståkning är Etik- och Disciplinnämndens sak att avgöra.

Föreningens breddverksamhet

Förutom att Solna Konståkning har verksamhet med ett dussintal åkare på elitnivå, så har man annan ”breddverksamhet” för hundratals åkare på mindre avancerad nivåer i t.ex. skridskoskola, konståkningsskola, utvecklingsgrupp och grupper för hobbyåkare.

Lär mer om det på föreningens hemsida.

Klargörande 1 – om beslutet att stänga av

Somliga tycks tro att det är kommunens tjänstemän eller jag som har stängt av huvudtränaren eller att vi ska ha beordrat föreningen att göra det. Så är det inte. Alla sådana beslut fattas av föreningens styrelse. Det är föreningen själv, inte kommunen, som ansvarar för verksamheten och det är föreningens styrelse som har arbetsgivaransvaret för sin personal.

Däremot har vi påpekat att stadens regelverk (för användning av kommunala idrottsanläggningar/lokaler eller för att få bidrag) förutsätter att en lokal idrottsförening är medlem i ”sitt” specialidrottsförbund (om sådant finns). Det innebär också att föreningen förutsätts följa den typen av rekommendation (om avstängning) som i det här fallet kom från Svenska Konståkningsförbundet.

Många vill nu att Solna Konståkning låter den avstängda huvudtränaren återgå i tjänst. Också ett sådant beslut fattas av föreningens styrelse – inte av kommunen eller av mig. Styrelsen måste även i det beslutet ta hänsyn till Svenska Konståkningsförbundets rekommendation.

Jag har offentligt sagt att ”jag tycker att det är naturligt att tränaren är avstängd under tiden utredning pågår”. Då menar jag i första hand den hantering som nu pågår i Etik- och Disciplinnämnden men också andra relevanta utredningar inom konståkningsidrotten.

Klargörande 2 – min inställning i sakfrågan

Jag har nåtts av många olika vittnesmål. Det har varit långa banor av möten och telefonsamtal med och mejl från föräldrar och föreningsaktiva, nuvarande och tidigare. De har velat berätta om sina upplevelser av den avstängda tränaren eller generellt om hur det funkar inom konståkningen.

Många bekräftar den anmälande familjens berättelse – antingen genom att intyga att det som har framförs i just deras anmälan verkligen har hänt eller genom att föra fram egna motsvarande berättelser.

Andra ger en helt motsatt bild och då har det nästan alltid handlat om föräldrar till nuvarande kvarvarande åkare i elitgruppen eller om personer som är aktiva inom breddverksamheten i samma förening.

Många berättar också om hur illa konståkningsidrotten är rustad att alls hantera den här typen av anmälningar.

Ibland, när ord står mot ord, kan två motsatta bilder vara sanna. Men i det här fallet påstår jag att båda bilderna omöjligen kan vara sanna samtidigt. Det måste vara så att ett antal personer antingen döljer något, far med osanning, har felaktiga minnesbilder, överdriver, slätar över, undanhåller, …

För egen del vill jag i nuläget inte uttala mig om vad jag anser vara sant eller falskt. Jag vill invänta Etik- och disciplinnämndens beslut i frågan.

Samma sak gäller för kommunens personal i Kultur- och fritidsförvaltningen. De kan inte förväntas vara utredare, advokater, åklagare eller domare när ord står mot ord.

Klargörande 3 – skillnad mellan elit och bredd

Många som kontaktat mig har varit oroliga för att eventuella åtgärder som Riksidrottsförbundet, Svenska konståkningsförbundet eller Solna stad vidtar mot missförhållanden inom elitdelen av verksamheten också ska drabba breddverksamheten.

Från Solna stads sida har vi inte hört ett knyst om att det skulle förekomma missförhållanden inom breddverksamheten. Det är en uppskattad och väl fungerande verksamhet som är viktig för Solna. Inte minst är det en av få idrottsverksamheter som lockar många flickor vilket är bra för den totala balansen mellan flickor och pojkar i idrottslivet.

Vi är väl medvetna om att man måste hålla isär de båda verksamheterna och eventuella framtida åtgärder som avser elitverksamheten ska i minsta möjliga mån drabba bredden.

Klargörande 4 – kvarvarande elitåkares försämrade träningsmöjligheter

Flera föräldrar till elitåkare har kontaktat både mig och förvaltningen och då framfört att de vill att den avstängda tränaren bör få återgå i tjänst eftersom elitåkare på denna nivå annars tappar värdefull träningstid.

Detta är en beklaglig effekt av att tränaren är avstängd. Jag anser att det är viktigare att den anmälan som kommit in utreds ordentligt än att elitåkarna återfår sin ordinarie tränare innan Etik- och disciplinnämnden är klara med sin utredning.