Vi förstår att det måste hållas stängt under en period då man ska bygga om Vasalundshallen för andra idrottsändamål. Men vi tycker att kommunen ska uppmärksamma att det gym som är inrymt i lokalerna är speciellt och att besökarna inte med lätthet kan hitta andra alternativ som fungerar lika bra.
I april lämnade därför Marianne Damström Gereben (L), som är 2:a vice ordförande och vår gruppledare i kultur- och fritidsnämnden, in ett nämndinitiativ där vi föreslår att nämnden ger förvaltningen i uppdrag att åtminstone UNDERSÖKA vad det finns för möjligheter.
Vi ser med spänning fram emot ett svar. I dagsläget har vi inte fått någon reaktion från det rödgröna styret.
I förskolenämnden togs (den 4 april i år) upp ett ärende där förvaltningen (i praktiken det nya rödgröna styret) föreslog att man skulle öka tillgången till förskola under skolloven för barn vars föräldrar är föräldralediga med andra barn och för förskolebarn vars föräldrar är arbetslösa.
Förslaget från det rödgröna styret innebar att man för dessa förskolebarn ökar antalet timmar från 15 till 30 timmar per vecka. Under skolloven alltså – under terminerna hade de redan 30 timmar. Från Liberalernas sida tyckte vi att detta var bra och vår gruppledare i förskolenämnden Sukrî Demir (L) röstade för förslaget.
Men … av någon outgrundlig anledning gjorde det rödgröna styret ett undantag för sommarlovet. Där var förslaget att det fortsatt skulle vara 15 timmar som gäller.
Sukrî Demir lade därför ett tilläggsyrkande i nämnden när det här beslutet skulle fattas.
(Ett tilläggsyrkande innebär att man röstar för det framlagda förslaget men att man därutöver vill göra ett tillägg. Vårt tillägg handlade alltså om att också sommarlovet skulle räknas som lov.)
I den förra mandatperioden etablerade Solnas skolor ett samarbete med en förening som kom ut till skolorna och lärde skolbarn i förskoleklass att cykla. Pedagogiken och metoden är omvittnat framgångsrik och för många barn blir det här det tillfälle då man knäcker ”cykelkoden”.
Tidigare i år fick vi veta att det här samarbetet ska avbrytas. I skolnämnden har inget politiskt beslut fattats om saken, men man måste anta att den nya politiska ledningen har varit införstådd med att samarbetet med Cykelskolan avbryts.
Den 3 april lämnade vår gruppledare i skolnämnden, Marcus Willershausen (L) in en interpellation till skolnämndens ordförande om detta. Nu har ett skriftligt svar kommit och en vecka ska saken debatteras i kommunfullmäktige.
Solnas politiska nämnder har möjlighet att låta sammanträdena vara öppna för allmänheten. Det skulle innebära att allmänheten har möjlighet att vara med som åhörare på samma sätt om man har när kommunfullmäktige sammanträder.
Vi tycker att öppna nämndsammanträden skulle vara ett bra sätt att göra Solnapolitiken mer transparent. De medborgare som funderar på att engagera sig politiskt skulle på det sättet få en inblick i en del av vad det innebär att ha uppdrag i en politisk nämnd.
Ett annat skäl är att oppositionen kan skapa offentlig uppmärksamhet runt politiska förslag utan att ta dem till kommunfullmäktige (som annars är den enda politiska arena som medborgare och media bevakar eller har insyn i).
Solnaliberalerna har därför för avsikt att lämna in nämndinitiativ i de nämnder där vi tycker att det här kunde vara lämpligt:
Förskolenämnden – redan inlämnat av Sukrî Demir (L) 2023-05-09 – bereds nu i förvaltningen.
Tekniska nämnden – redan inlämnat av Peter Edholm (L) 2023-05-17 – bereds nu i förvaltningen.
Omvårdnadsnämnden – planeras lämnas in 2023-05-23.
Kompetensnämnden – planeras lämnas in 2023-05-30.
Skolnämnden – planeras lämnas in 2023-06-01.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden – planeras lämnas in 2023-06-07.
Kultur- och fritidsnämnden – planeras lämnas in 2023-06-08.
Vi ser med spänning fram emot hur de här initiativen tas emot. Ännu har vi inte hört någon reaktion – vare sig positiv eller negativ – från förvaltningarna eller från det politiska styret.
I mars 2022 beslutade Svenska Konståkningsförbundet att de båda ifrågasatta elittränarna i föreningen Solna Konståkning inte skulle lämnas ensamma med åkarna vid träning, tävling eller lägerverksamhet. Helt i linje med vad en extern utredare hade föreslagit bestämdes att det ska finnas en s.k. ”barnombudsman på isen” närvarande när de ifrågasatta tränarna tränar sina åkare. ”Barnombudsman på isen” ska vara en person som åkarna vet att de kan vända sig till, som inte är lierad med tränarna och som inte heller står i beroendeställning till dem.
Det var klokt. Det gjorde mig hoppfull.
Snabbspolar man 11 månader framåt (till februari 2023) så uppdagades i SVT Uppdrag Granskning att det inte fanns någon ”barnombudsman på isen” vid det tillfälle då de besökte ishallen. Senare har det framkommit att ”barnombudsman på isen” inte har förekommit en enda gång på det sätt det var tänkt. Det är en uppgift som verifierats av en tidigare styrelseledamot som numera inte sitter kvar i styrelsen.
När jag hörde detta ringde varningsklockorna så att det dånade.
I måndags ställde min partikollega Marianne Damström Gereben (L) en s.k. ”enkel fråga” i kommunfullmäktige. Den ställdes till Sandra Lindström (V) som är ordförande i kultur- och fritidsnämnden.
(En ”enkel fråga” skickas in skriftligt inför sammanträdet varefter frågeställaren och den som besvarar frågan har en kort debatt i fullmäktige.)
Peter Edholm (L) och Marianne Damström Gereben (L) i kommunfullmäktige igår
Frågan löd så här:
Vad avser kultur- och fritidsnämnden göra när vi nu har kännedom om att träning av barn och unga i de ifrågasatta träningsmiljöerna har fortsatt helt utan närvaro av en ”ombudsman på isen” och när vi dessutom har sett att effekten av att vattna ur Liberalernas nämndinitiativ blev att detta har fortsatt också efter nämndens beslut?
Snart har de låtit ytterligare 6 veckor passera utan gå att kravet på ”barnombudsman på isen” har införts.
Ordförande kunde inte heller säga om och när kravet kommer att införas.
Slutligen menade hon att den här frågan inte ska diskuteras i det öppna forum om kommunfullmäktige är, utan i mer slutna rum.
Fortsättning följer när vi om 8 veckor hoppas få svar på en interpellation från Liberalerna i samma ämne. Liberalernas löfte till barn, unga och vårdnadshavare är att vi inte kommer att släppa den här frågan.
Nedan länkar till en del av den mediarapportering som förekommit med anledning av den ständigt ifrågasatta träningsmiljön hos bland andra Föreningen Solna Konståkning.
(Senast överst.)
Sportnytts huvudsändning (konståkningen och min medverkan vid 6:16) SVT Sportnytt, 28 februari 2023
Nu har protokollet från torsdagens sammanträde i kultur- och fritidsnämnden justerats och blivit offentligt.
Beslutet
Nämndens beslut var inte helt i linje med Liberalernas förslag. Liberalerna hade, med vårt förslag, velat gå längre.
Utdrag ur protokoll från kultur- och fritidsnämndens sammanträde 2023-02-23.
Jag är ändå glad över beslutet och min förhoppning är dels att det bidrar till bättring här i Solna och dels att det visar för politiker och tjänstemän i andra kommuner att det går an också för en kommun att kliva in och vidta åtgärder i allvarliga fall när idrottslivet visar sig vara oförmögna att göra det som måste göras.
Men när jag läser protokollet och det beslut som faktiskt fattades så blir jag samtidigt lite besviken. Den nya majoriteten här i Solna (S, V, C, MP) valde alltså att lägga ett ”motförslag” som var en urvattnad version av Liberalernas förslag. Till slut var det bara Liberalernas ledamot, Anne Utter, som röstade för Liberalernas mer långtgående förslag.
Skillnaden mellan Liberalernas förslag och det faktiska beslutet
Vår formulering ”tvingande villkor” togs bort.
Jag förutsätter att detta inte öppnar för att föreningen tillåts genomföra träning, tävling eller läger på sådant sätt att de ifrågasatta tränarna är ensamma med barnen i ishallen.
Jag hoppas att detta inte medför att förvaltningen nu väntar alltför länge med åtgärd.
Vår formulering om att barnombudsmannen ”ska vara en person med tydligt uppdrag att se till barnens bästa och som inte får ha koppling till eller liera sig med tränarna” togs bort.
Varför förstår jag inte. Det var den externa utredaren som formulerade detta (som jag kopierat rakt av) och det ingick också i SKF:s beslut för snart ett år sedan.
Föreningens styrelse utsåg tidigare ett eller flera ”åkarombud”. Den eller de personerna accepterades inte av tränarna och då tänker jag att föreningens styrelse måste ha hamnat rätt. Att utse någon som tränarna lindar runt sitt lillfinger inger bara falsk trygghet.
Vår formulering om att villkoret gäller ”även för åkare som inte är bosatta i Solna och för åkare i landslaget” togs bort.
Det var konstigt. Den förklaring som gavs när SVT Uppdrag Granskning besökte ishallen, och då upptäckte att det inte fanns något åkarombud på plats, var att kravet på åkarombud inte gällde för landslagsåkare. Om föreningen är av den åsikten så anser jag att det är felaktigt.
Vår formulering om att villkoret gäller ”både vid träning, tävling och lägerverksamhet” togs bort.
Jag undrar varför. Vi står inför en sommarsäsong då det planeras för lägerverksamhet.
Exakt hur beslutet kommer att verkställas är nu upp till förvaltningens tjänstemän. Vi kommer att följa det arbetet med stort intresse.
Vad ledde fram till nämndinitiativet?
När jag fick veta att de ifrågasatta konståkningstränarna här i Solna vägrade att ha en ”barnombudsman på isen” när de tränar åkare på elitnivå så ringde varningsklockorna så att det dånade i mitt huvud. Det borde dåna i huvudet på alla som hör talas om detta.
Utifrån vad jag upplevt och fått höra har följande hänt (i tur och ordning):
Det kom (2021) uppgifter om missförhållanden och det gjordes upprepade visselblåsningar.
Svenska Konståkningsförbundet (SKF) tillsatte en extern utredning.
Utredaren föreslog att tränarna inte ska lämnas ensamma med barnen när man tränar på elitnivå.
SKF tog fasta på förslaget och beslutade (den 10 mars 2022) om en ”barnombudsman på isen”.
Föreningen utsåg åtminstone en person som man kallade ”åkarombud” för att uppfylla kravet.
Tränarna kände sig ”övervakade” och vägrade ha åkarombud närvarande vid träning.
Föreningen gav med sig och lät tränarna få sin vilja igenom.
Styrelsens ordförande avgick tillsammans med halva styrelsen. (Möjligen kom punkt 8 före punkt 7.)
Ingen informerade kommunen om att man genomförde träning utan åkarombud.
Jag informerades via omvägar flera veckor senare.
Det brann i huvudet på mig.
Vi skrev ett förslag som Liberalerna lämnade in som ett nämndinitiativ till ansvarig nämnd i nästkommande sammanträde.
Beslut fattas baserat på Liberalernas förslag – även om Liberalerna hade velat gå längre.
Den 10 mars 2022 beslutade Svenska Konståkningsförbundets förbundsstyrelse (nedan ”förbundet”) att Föreningen Solna Konståkning (nedan ”föreningen”) skulle vidta ett antal åtgärder. Åtgärderna stämde väl överens med de förslag som en extern utredare någon vecka dessförinnan hade presenterat för föreningen, förbundet, Solna stad, Riksidrottsförbundets idrottsombudsman med flera.
En av de beslutade åtgärderna var att föreningen i sin elitverksamhet skulle ha en ”barnombudsman på isen”.
Utdrag ur det beslut som Svenska Konståkningsförbundet fattade den 10 mars 2022.
Utdrag ur bilaga till Svenska Konståkningsförbundets beslut. I denna bilaga finns bland annat den externa utredarens förslag till åtgärder.
På flera olika sätt har vi nu nåtts av uppgifter om att denna ”barnombudsman på isen” inte finns på plats i ishallen när de aktuella grupperna tränar. Dels har det framkommit i SVT Uppdrag Granskning (den 15 februari 2023) och dels har det framkommit när jag helt enkelt har ringt upp både nuvarande och tidigare styrelseledamöter.
Anmärkningsvärt i sammanhanget är att föreningen inte har informerat vare sig kommunens tjänstemän eller oss kommunpolitiker om att de har gjort detta avsteg från förbundets beslut.
Med anledning av detta agerar vi nu från Liberalernas sida i den här frågan.
Igår väckte vår tjänstgörande ledamot i kultur- och fritidsnämnden (Anne Utter) ett s.k. nämndinitiativ. (Det är ungefär som en motion till kommunfullmäktige eller till en förenings årsmöte). Liberalernas förslag till beslut var enkelt:
Utdrag ur nämndinitiativ väckt av Liberalernas ledamot i kultur- och fritidsnämnden den 23 februari 2023.
De krav Liberalerna nu vill att kommunen ska ställa på föreningen är inte mer långtgående än de krav som förbundet ställde på föreningen för ett knappt år sedan.
Vilket beslutet blev när kultur- och fritidsnämnden avgjorde frågan igår kväll vet inte vi förrän ett justerat protokoll blir offentligt på måndag.
Jag väntar med spänning men litar på att nämnden under ledning av min efterträdare, Sandra Lindström, har fattat ett klokt beslut.
Jag har länge haft en känsla av att elitsatsande idrottsklubbar ibland verkar sitta fast i ett återkommande mönster. Igår kväll skrev jag, mer konkret, ner hur jag uppfattar de olika faserna i det här mönstret, och nu gjorde jag den här illustrationen för att åskådliggöra det hela.
Kommentera gärna om det här är något som ni känner igen eller om ni anser att det är helt uppåt väggarna som generell beskrivning av vad det är som pågår på sina håll.
Notera att jag inte anser att alla idrottsklubbar i alla idrotter sitter fast i detta. Det gäller endast elitnivå och endast i vissa enskilda klubbar.
Mycket tror jag att det beror på tränarna som engageras i respektive klubb.
I onsdags publicerade SVT Uppdrag Granskning ett avsnitt som handlar om vad som händer (eller inte händer) när elitidrottare slår larm om tränare som kränker och går över gränsen.
Granskningen handlar om påstådda och konstaterade missförhållanden inom gymnastik- och konståkningsidrotterna i ett avsnitt som kallas ”Aldrig mer elit”. Som en av flera intervjuade medverkade jag i programmet.
I det här blogginlägget beskriver jag varför jag medverkade i programmet och jag kommenterar både det som framkom i granskningen och några saker som jag sade när jag intervjuades, men som inte blev med i programmet.
Klicka på bilden för att se programmet.
Vid 31:30 kommer man in på konståkningsidrotten.
Vid 40:40 närmar man sig intervjun med mig.
Varför medverkar jag?
Varför tackade jag ‘ja’ när Uppdrag Granskning ville intervjua mig? Jag har ju vid flera andra tillfällen det senaste året avböjt att kommentera konståkningens problem när olika medier har hört av sig. Efter den intervju jag gav i Dagens Nyheter för snart ett år sedan har jag legat lågt. Bland annat för att företrädare för konståkningsidrotten (både lokalt och nationellt) har påpekat att medial uppmärksamhet försämrar deras möjligheter att lösa grundproblemet. Under en period har jag förlitat mig på det, backat undan och förväntat mig att man jobbar på med sin åtgärdsplan. Under våren och sommaren 2022 nåddes jag inte heller av några oroande signaler.
Men mot slutet av 2022 hade det uppenbarligen ”börjat om igen”. Plötsligt fick jag veta att fyra av sju ledamöter hoppat av styrelsen. Det kom nya samtal till mig om att den positiva utvecklingen har stannat av och på ett par punkter till och med har börjat gå baklänges. Eller som en person med djup inblick i verksamheten uttryckte det:
”Verksamheten har fått återfall”
Det blev uppenbart att det inte står rätt till och det som fick mig att definitivt bestämma mig för att medverka i Uppdrag Granskning var att jag fick uppgift om att de ifrågasatta tränarna har vägrat att ha de av konståkningsförbundet beslutade åkarombuden inne i ishallen när de tränar åkare i elit- och utvecklingsgrupperna.
En förälder till en åkare i föreningen som jag ringde till verifierade också att åkarombuden inte fanns på plats när elitgruppen tränar. Se mer om det nedan under en av rubrikerna.
Nu när jag har sett programmet – är jag nöjd?
Ja. Hela programmet pendlar mellan å ena sidan enskilda individers skakande vittnesmål och å andra sidan klokt formulerad kritik av systemet med förslag till förbättringar.
Hatten av för redaktionen!
Jag är också nöjd med hur intervjun med mig blev redigerad och återgiven i programmet. (Så är det inte alltid efter att man har intervjuats av media.) Däremot var ju många saker som av naturliga skäl inte blev med i det program som sedan publicerades. Några av dessa beskriver jag nedan under separata rubriker.
Tjejerna som framträder är hjältar
De gymnaster och konståkare som träder fram i Uppdrag Granskning eller har gjort motsvarande tidigare i olika idrotter är hjältar. Det är imponerande att de orkar berätta öppet om sina upplevelser.
Till och med jag som är i 60-årsåldern, och som ändå har viss vana vid att bli utsatt för diverse påhopp av folk som inte tycker som jag, tycker att min lilla medverkan i offentligheten är påfrestande.
Vi kan bara hoppas att ingen av dem drabbas igen av trakasserier, ifrågasättande, misstänkliggörande och ryktesspridning som har förekommit tidigare när någon öppet kritiserar klubbar och förbund.
I stället borde hela idrotts-Sverige vara tacksamma för att de träder fram. Ta vara på deras berättelser! Använd deras erfarenheter för att identifiera och fixa till de här problemen!
De många oroande samtal jag genom åren har haft med olika personer med inblick i verksamheten
I inslaget refererar jag till en massa samtal som jag har haft med personer som velat berätta för mig om missförhållanden inom konståkningen. Samtalen har kommit i två tydliga vågor.
Först var det ett 50-tal kontakter i samband med att en tränare i Solna blev anmäld och under en period avstängd. Det har jag berättat om i ett tidigare blogginlägg: Om problemen inom konståkningsidrotten.
En andra ”våg” av samtal kom under hösten 2021. Det var samma typ av berättelser. Ibland från samma människor som berättade att det inte hade blivit bättre. Men också personer som jag inte tidigare hade varit i kontakt med.
Det var då jag började göra mer noggranna anteckningar om vad som framfördes eftersom jag insåg att jag måste vara tillräckligt konkret när jag tar saken vidare till ansvariga inom Svenska Konståkningsförbundet. Annars kan man lätt bli avfärdad. Mycket riktigt möttes jag initialt också av frågor som ”Hur många är det som har kontaktat dig? När var det? Hur långt tillbaka i tiden ligger de händelser som de berättar om?” ”Du vet väl att det finns trasiga familjer som far med osanningar och överdrifter som bara är ägnade att skada idrotten.”
Det samlade intrycket av samtalen i ”andra vågen” var att föreningen hösten 2021 hade glidit tillbaka in i de gamla mönster med missförhållanden som borde ha rättats till redan efter händelserna 2019. Men problemen verkade kvarstå eller ha kommit tillbaka.
Jag ska inte påstå att jag nu på senare tid har översköljts av något häftig ”tredje våg” av samtal. Men några är det som har ringt och berättat att det blivit sämre igen och att ”verksamheten har fått återfall”.
De som vet med sig att de har kontaktat mig (och som inte uttryckligen sagt att jag kan föra deras berättelser vidare) kan vara fullständigt trygga med att jag inte avslöjar för någon annan vilka det är som har kontaktat mig. Inte heller återger jag berättelser så att det går att förstå vem det är som avses.
Mina anteckningar har jag gjort som stöd för mitt eget minne och jag har inte visat dem för vare sig Uppdrag Granskning eller någon annan. De enda undantagen är att jag lät min efterträdare som ordförande i kultur- och fritidsnämnden och tillträdande 1:e vice ordförande läsa någon enstaka berättelse (utan namn) för att de skulle förstå allvaret i det jag lämnade över till dem.
Den externe utredaren och hans åtgärdsförslag
Jag blev intervjuad av den externe utredare som sedan, i mars 2021, presenterade en rapport och ett antal förslag till åtgärder. Jag fick ett gott intryck av utredarens kompetens och uppfattade att han hade en genuin ambition att fånga upp allt relevant och verkligen åstadkomma förändring.
De åtgärder som utredaren föreslog bedömde jag som bra. Konståkningsförbundets styrelse fattade beslut om att vissa av åtgärderna skulle genomföras tvingande medan andra kommunicerades som ”rekommendationer”.
Men en förutsättning är ju att åtgärderna verkligen genomförs fullt ut och att man utvärderar om de har avsedd effekt.
”Barnombudsmannen på isen” som kom av sig
Jag och många med mig uppfattade att den allra viktigaste åtgärden var ”barnombudsman på isen”. I beslutet står det så här:
Förbundsstyrelsen beslutar att Föreningen Solna Konståkning ska vidta de åtgärder som framgår av den externa utredarens förslag, se bilaga 1.
…och i bilaga 1 står, som första punkt:
”Barnombudsmannen på isen” behövs. En person med tydligt uppdrag att se till barnens bästa och som inte får ha koppling till eller liera sig med tränarna. Personens uppdrag är att bygg tillit bland barnen i grupperna A/E och U och finnas där för dem på träning, läger och tävling.
Ovanstående är ju kristallklart. ”Beslutar att … ska … behövs … inte får … ”
Jag tror att den här typen av vuxennärvaro är alldeles nödvändig utifrån de berättelser jag har hört. En del av de påstådda missförhållandena handlar om gap och skrik, elakheter, utfrysning, mobbning och annat som sker på isen – i träningssituationen. Från tidigare styrelsemedlemmar i föreningen har jag också hört att det hänt att tränarna har förbjudit föräldrar att vara inne i ishallen när elitgruppen tränar. Vuxna som ska hämta barn har fått vänta utanför.
Den här ”barnombudsmannen på isen” som Konståkningsförbundet i mars 2022 beslutade att man ska ha på plats var tydligen något som de ifrågasatta tränarna upplevde som ”övervakning” och som de vägrat att acceptera. Därför finns inte heller någon ”barnombudsman på isen” när man tränar.
Det är då jag tänker att man ska bli orolig. Orolig på riktigt.
Det så kallade ”kontaktförbudet”
Jag har använt uttrycket ”kontaktförbud” och på det reagerade Svenska Konståkningsförbundet väldigt starkt. Så här var det:
Den 17 februari 2022 ställde jag en fråga till Svenska Konståkningsförbundet där jag undrade om förbundet kunde tänka sig att rekommendera Föreningen Solna Konståkning att stänga av de två ifrågasatta elittränarna under den tid då utredning pågick.
Det gjorde jag mot bakgrund av att en av de ifrågasatta tränarna vid ett tidigare tillfälle stänges av under den utredning som då gjordes. Det skedde efter rekommendation från Konståkningsförbundet.
Den 28 februari 2022 svarade Konståkningsförbundet så här:
”Förbundsstyrelsen har – efter samråd med den externa utredaren av föreningens verksamhet och Idrottsombudsmannen – kommit fram till att förbundet inte har tillräckliga skäl för att för tillfället besluta att rekommendera föreningen att två elittränare ska stängas av från arbete under den pågående externa utredningen av föreningens verksamhet.”
I samma skrivelse står också följande textpassage:
”Vi vill avslutningsvis också tydliggöra att det är förbundet som hanterar ärendet rörande föreningen och kommunen hänvisas därför till att hålla den fortsatta kontakten i ärendet med förbundet.”
Jag uppfattade ovanstående skrivning som att jag (som kommunalråd med ansvar bland annat för stadens kontakter med idrottsföreningarna) ombads sluta ha direkt kontakt med den lokala konståkningsföreningen och att jag i stället skulle vända mig endast till förbundet.
Den 1 mars 2022 svarade jag i mejl så här (och det var då jag använde ordet ”kontaktförbud”):
I skrivelsen finns ett par textpassager som jag vill kommentera. Där står (på sidan 2):
”… det är förbundet som hanterar ärendet rörande föreningen och kommunen hänvisas därför till att hålla den fortsatta kontakten i ärendet med förbundet.”
Det är för mig självklart att vi (både från nämndens och från förvaltningens sida) har en kontinuerlig dialog med både Föreningen Solna Konståkning och med andra föreningar som har sin hemvist i vår kommun. Särskilt som de förväntar sig att ta del av stöd från kommunen i form av LOK-bidrag och tillgång till våra idrottsanläggningar.
Den dialogen blir ännu viktigare att vi har under perioder då en förening har den typen av svårigheter som Solna Konståkning nu uppenbarligen har – där värdegrundsarbete, sunda träningsmetoder och trygga träningsmiljöer ifrågasätts, visselsblåsningar förekommer och vi får oroande samtal från flera olika håll.
Att förbundet på detta sätt försöker utfärda något sorts ”kontaktförbud” är naturligtvis oacceptabelt.
Avser förbundet att genomdriva detta så kommer vi snabbt närmare den punkt då vi måste dra in istider och/eller bidrag.
Både förvaltningens tjänstemän och jag avser tills vidare att fortsätta ha dialog med föreningens företrädare.
Konståkningsförbundet backade senare från den här befängda ståndpunkten, men då hade jag redan intervjuats av Dagens Nyheter och därför stod mitt uttalande om ”kontaktförbud” att läsa i artikeln.
Jag fortsatte självklart mina direktkontakter med föreningen. Bland annat bevistade jag ett av deras årsmöten.
Konståkningsförbundets försök att begränsa min insyn och att tysta ner mig
Den 2 mars 2022 fick jag följande uppseendeväckande mejl från Svenska Konståkningsförbundet.
Dels anmälde alltså Konståkningsförbundet mig för jäv och dels ville de att jag skulle utebli från ett möte senare samma dag. (På inrådan av bland andra Solnas stadsjurist uteblev jag från mötet.)
Det finns två bisarra saker i detta:
Det fanns ingen grund för att förklara mig jävig. Det insåg nog också Konståkningsförbundet eftersom de senare slutade driva den saken vidare.
Mötet senare samma dag hade jag själv tagit initiativ till. Jag hade alltså föreslagit att utredaren skulle presentera sin rapport och sina rekommendationer i ett möte där samtliga intressenter fanns med för att höra samma sak samtidigt. Utredaren, föreningen, förbundet, idrottsombudsmannen, kommunen. Sedan ber man alltså att få slippa ha med mig i mötet. I mötet framför förbundet flera frågor som endast jag kunde svara på – samtidigt som förbundet hade bett att få slippa ha med mig i mötet.
De här manövrarna kan rimligen bara ha syftat till att trycka ut mig (som säkert upplevdes som besvärlig) i marginalen och kanske rent av skrämma mig till tystnad. I någon mån lyckades Konståkningsförbundet i så fall med detta då jag inte bara uteblev från mötet där utredningen presenterades utan också överlät nästan helt åt förvaltningens tjänstemän att ha de fortsatta kontakterna med föreningen.
Svenska Konståkningsförbundets märkliga agerande
Den övergripande logiken är alltså denna:
Jag blir kontaktad av en massa människor som ville slå larm om missförhållanden.
Jag agerar eftersom detta påstås ske i idrottsanläggningar som jag har ansvar för och i verksamheter som tar emot pengar från den nämnd som jag är ordförande i.
Jag tar kontakt med Svenska Konståkningsförbundet som går i försvarsställning.
När det hettar till så väljer Konståkningsförbundet att, inom loppet av några få dagar, göra följande:
de anmäler mig för jäv. (Något som de senare verkar ha backat ifrån.)
de tydliggör att jag inte ska ha direkt kontakt med föreningen. (Något som de backade ifrån när det gick att läsa i Dagens Nyheter.)
de ber att jag ska utebli från ett möte som jag själv har tagit initiativ till – där den externa utredningen och åtgärdsförslagen presenterades.
de påstår att jag genom mitt agerande har ”orsakat fler otrygga idrottsmiljöer i föreningen än vad som framkommit att elittränarna har gjort”.
de påstår att jag genom mina uttalanden har åsamkat föreningen ”verksamhetsskada” genom att de har förlorat medlemmar, fått svårare att rekrytera nya medlemmar och genom att de har förlorat sponsorsintäkter. Förbundet skulle återkomma i fråga om hur de skulle agera runt detta.
de säger att jag borde komma till föreningen och be dem om ursäkt.
Om någon ska be om ursäkt, så är det helt andra aktörer. Inte jag.
Är det bara elände?
Nej. Jag har många gånger sagt att jag inte enda gång hört något oroande om breddverksamheterna i samma förening. Skridskoskolan för de minsta – inga problem. Konståkningsskolan – inte heller några oroande rapporter till mig. Hobbyverksamheten för vuxna som inte tävlar – inte ett ont ord. Baserat på det jag vet om föreningen kan jag med lugn i sinnet rekommendera föräldrar att sätta sina barn i de breddverksamheterna.
I samtalen har flera också framhållit att verksamheten har gjort framsteg på vissa områden. Exempelvis har man sagt mig att man numera hanterar idrottsskador på ett bättre sätt nu än tidigare. Man märker också att man i verksamheten har ett sundare sätt att prata om kost, näringslära och matvanor.
Men kränkningarna, mobbningen och bestraffningarna på elitnivå uppges bestå eller ha återkommit.
Vad driver mig att hålla på med detta?
Självklart är det oron för att barn och unga eventuellt far illa i verksamheter som håller till i Solnas idrottsanläggningar och tar emot bidrag från kommunen.
Ishallarna, simhallen, ridhusen, fotbollsplanerna, idrottshallarna o.s.v. bekostas av Solnas skattebetalare liksom de bidrag som skickas till idrottsföreningarna.
De vårdnadshavare som sätter det dyraste det har i sina liv – de egna barnen – i en av de här verksamheterna har rätt att förvänta sig att träningsmiljöerna är trygga och säkra. Ansvariga för det är självklart idrottsföreningarna själva, men som kommunpolitiker har jag också ett ansvar gentemot de kommuninvånare som röstat fram mig. Det ansvaret har jag verkligen försökt att ta, men det blir ju svårt när Svenska Konståkningsförbundet agerar som de gör.
Min bakgrund
Jag var tills nyligen ordförande i kultur- och fritidsnämnden som ansvarar dels för Solna stads idrottsanläggningar (där ishallarna ingår) och dels för stödet till Solna idrottsföreningar (där Solna Konståkning ingår).
Jag innehade ordförandeskapet under 8 år (från 1/1 2015 till 31/12 2022) och under den perioden inträffade i stort sett alla de saker som rapporteras om i det här avsnittet av Uppdrag Granskning.
Peter "Frösundaliberalen" Edholm (L) 