Min socialliberala kompass

Man kan ju hoppas att personer som engagerar sig i politik gör det av ideologiska skäl eller åtminstone har några ideologiskt grundade idéer i botten. Oavsett om ideologin är socialistisk, konservativ, nationalistisk eller som i mitt fall socialliberal – så tycker jag  i alla fall att man som politiker bör redogöra för hur man tänker och fungerar.

För egen del har jag funderat över vilka huvudregler och principer det är som ska gälla när jag tar ställning i enskilda kommunalpolitiska frågor. Det är inte lätt. Men för att navigera rätt i ställningstaganden i enskilda sakfrågor försöker jag använda, utöver det liberala tankegodset som ligger i botten, en ideologiskt grundad ”kompass”.

För egen del tillämpar jag följande ”riktlinjer”:

• Jag föredrar individuella lösningar före kollektiva och gillar subsidiaritetsprincipen – intill den gräns där verksamheter blir för småskaliga och man börjar suboptimera.
• Jag föredrar privata lösningar före offentliga – intill den gräns där konflikten mellan vinstintressen och samhällsnytta gör att det offentliga tillgodoser behovet bättre.
• Jag vill maximera individens frihet – intill den gräns där den ene tar sig friheter på den andres bekostnad.
• Jag inser att makt korrumperar och är därför emot alltför stor maktkoncentration.
• Jag tycker att mångfald är bättre än enfald.
• Vetenskap skall ligga till grund för beslut (i stället för tyckande, tro, egenintresse, förhoppningar, rädslor, …)

Ett annat ”knep” är att jag har med mig ett antal ”lackmustest”:

• Har vi tagit in alla relevanta synpunkter?
• Är beslutet grundat på (vetenskapliga) fakta?
• Vem har bäst förutsättningar att sköta detta?
• Är det någon som ”hamnar i kläm” som vi måste ha särskild omsorg om?
• Ökar detta mångfalden?
• Hur påverkar detta jämställdheten?
• Har vi tänkt på tillgänglighetsaspekten?
• Hur kommer det att kännas att i efterhand stå för beslutet?

I kommunal politik är det ofta så att det svårt att avgöra vad som är liberalt eller ej – även om man har med sig ovanstående verktyg. Men utan en ideologisk kompass är det nästan självklart att man hamnar ur kurs och tar ställning på ett irrationellt och inkonsekvent sätt.

Tänker jag…