Idag, den 24 oktober 2016, levererade Kulturskoleutredningen sitt betänkande till regeringen. Betänkandet finns att läsa i sin helhet (327 sidor) här med en sammanfattning av förslagen på sidorna 11-20.

Nedan redogör jag för min syn på de olika delförslag som utredningen formulerat där jag inkluderar sidhänvisningar till texten i betänkandet. Jag kommenterar också flera av utredningens förslag utifrån Solnaperspektiv.

På det hela taget föreslår utredningen flera bra saker. Men den saknar också ett par komponenter som hade gjort gott för kulturskolornas verksamheter runt om i landet.

Mitt sammanfattande ”betyg” står i slutet av blogginlägget.

Foto: Anders Wiklund/TT

Utredningen föreslår inte en nationell ”kulturskolelag” (s 11)

För Solnas del skulle det antagligen inte göra någon större skillnad om kulturskolan gjordes obligatorisk genom lag eftersom vi redan har en väl utvecklad kulturskola av hög kvalitet. Det faktum att man inte föreslår en lag bekymrar nog i stället de som bor i små kommuner i glesbygd där det finns alltför många exempel på att kulturskoleverksamheterna inte är tillräckligt ambitiösa.

Samtidigt tycker jag att kommunalt självstyre är viktigt. Om man ändå skulle införa en nationell lag på området, så vore det bäst att samtidigt överföra huvudmannaskapet till staten.

Vad jag inte vill se är ytterligare ett exempel på att riksdag och regering ställer statliga krav på kommunerna utan att staten också skickar med de pengar som det skulle kosta ute i kommunerna att uppfylla kraven. Sådana nationella krav har vi redan alltför många att hantera i kommunerna.

Utredningen pekar på att kulturskolan behöver bli mer inkluderande (s 12)

Jag förstår att det runt om i landet är lätt hänt att barn med funktionsnedsättningar, som är födda i andra länder och som lever i socialt utsatta familjer deltar mer sällan i kulturskoleverksamheterna.

Det är viktigt att kulturskolorna blir mer inkluderande och därför är det bra att utredningen föreslår att man på nationell och regional nivå tar en del av ansvaret för att angripa denna utmaning.

I Solna påstår jag att vi ligger väl framme. Exempelvis deltar barn och ungdomar med funktionsnedsättning sedan några år tillbaka i ”Funkismello” genom en uttagning som Solna Kulturskola ordnar. Dessutom flyttar vi inom kort Solna Kulturskola till nya lokaler som medför bättre tillgänglighet. Men säkert finns mer att göra.

Nationella mål för kulturskoleverksamheten och nationellt kulturskolecentrum (ss 12, 203-, 209-)

Det är bra att man formulerar nationella mål för kulturskolorna och att man inrättar ett nationellt kulturskolecentrum för kunskapsutveckling, erfarenhetsutbyte, samverkan och uppföljning. Det tror jag är ett bra sätt att motverka den tendens vi idag här där 290 kommuner i alltför hög utsträckning ska uppfinna samma hjul om och om igen.

Däremot är jag kritisk emot ett par av de mål som utredningen föreslår.

1. Dels föreslås att alla kulturskolor ”ska ha verksamhet inom tre eller flera konstuttryck”. Det tror jag kan bli tungt för många av de mindre kommunerna i glesbygd. Jag hade föredragit att man låter den enskilda kommunen eller kulturskolechefen avgöra detta baserat på ortens traditioner och hur elevunderlaget ser ut. Jag argumenterar inte utifrån Solnas situation. Här har vi redan ”full stege” med musik, teater, bild och dans. Fyra olika konstuttryck som vi avser att behålla.
2. Dels står att man ska ”tillämpa en pedagogik som utgår från barnets egna erfarenheter och intressen”. Vad är det för gallimatias? Går det ens att förstå? Vi är på väg ifrån flumskolan på för-, grund- och gymnasieskolans område. Låt oss nu inte börja med det inom kulturskolans värld!

Övriga föreslagna mål har jag inga invändningar emot och de förefaller i flera fall vara självklarheter som ingen rimligen kan säga emot.

Nya utbildningsvägar (ss 16-19, 240-)

I de samtal jag haft med kulturskolechefer och kulturpolitiker runt om i landet har det framgått att en av de största utmaningarna är att på sikt kunna säkerställa att man har tillgång till personal med rätt kompetens. Utredningen slår också fast att kulturskolorna är i behov av pedagogisk kompetens som dagens högskoleutbildningar inte tillhandahåller. Utredningens förslag att inrätta en ny pedagogisk utbildning med inriktning på kulturskoleverksamhet är därför bra.

Dans i Solna (s 58)

Jag påstår ju att vi i Solna har en väl utvecklad kulturskoleverksamhet. Ett exempel på det är det positiva omnämnande dåvarande Solna musikskola får på sidan 58 där utredningen konstaterar att Solnas musikskola var en av de första i landet att lägga till dans som ett kompletterande konstuttryck. Idag har vi ”full stege” genom att vi har inte bara musik och dans, utan också teater och bild i vår verksamhet.

Samverkan mellan kommuner (ss 97-98)

Det här är ett område där jag är besviken på utredningens slutsatser. De räknar egentligen bara upp och beskriver kort ett antal exempel på samverkan mellan kommuner på några platser runt om i landet. Men här uttrycks inte någon ambition om att den här typen av samarbeten kan och bör utvecklas.

Det är roligt dock att det samarbete som vi etablerat mellan kulturskolorna i Solna och Sundbyberg omnämns i utredningen (s 97). Jag känner mig lite som pappa till det eftersom jag under mitt första år som Kultur- och fritidskommunalråd bjöd in mig själv till Jonas Nygren (S) och Maria Bohman (KD) som då var de styrande i Sundbyberg och föreslog att vi skulle göra just detta: Fördjupa samarbetet och se över taxorna mellan våra båda kommuner. I ett möte som jag nyss hade med den nya ordföranden i Kultur- och fritidsnämnden i Sundbyberg, Johan Storåkers (L), befästes detta och samarbetet kommer att utvecklas ytterligare.

Samverkan med kulturinstitutioner och övriga kulturlivet (ss 98-99)

Det här är ett annat område där utredningens betänkande är överraskande tunt. Det andas inga ambitioner alls. Det är som att de många kulturinstitutioner som finns runt om i landet inte är relevanta att ta med i bilden när man ska utveckla de kommunala kulturskolorna.

De samarbeten vi här i Solna har med exempelvis stiftelsen Filmstadens kultur och stiftelsen Ulriksdals Slottsteater (Confidencen) tycker jag är värdefulla och jag hade önskat att också kulturskoleutredningen hade insett det och kopplat in den typen av aktörer och relationer i sina resonemang.

Fristående aktörer (ss 147-148)

Här gör utredningen klart att man inte har några tankar på att man vill släppa in andra utförare. Hela utredningen talar om de kommunala kulturskolorna som om det är det enda möjliga sättet att organisera verksamheten.

När man för resonemang om ”andra aktörer inom området” så framställs de endast som ”komplement” till den kommunala kulturskolan. I övrigt beskrivs bara problem och utmaningar. Detta gäller inte bara företag utan också föreningar och studieförbund.

Detta är trist. Jag är övertygad om att man i många kommuner skulle vara betjänta av att kunna anlita externa utförare. Jag är för egen del intresserad av att se på ett system för ”kulturskolepeng” så som man har i några kommuner runt om i landet.

Kulturskolerådet (ss 79-80)

Utredningen har uppenbarligen lyssnat på Kulturskolerådet. Det är bra. Jag har varit i viss kontakt med Kulturskolerådet och läst vad de skrivit. Noteras kan att ordförande i rådet tillika är vår egen kulturskolerektor här i Solna, Inger Carlonberg. De har gjort ett bra arbete och levererat värdefull input till utredningen som jag är glad att de har tagit till sig.

Kulturskolerådet har kommenterat utredningen här.

Ett sammanfattande betyg från mig

Bra förslag men med avsaknad av ambition på ett par viktiga områden och med lite väl stora inslag av självklarheter.