Överjärva gård diskuteras i dessa dagar flitigt bland Solnabor och bland dem som är verksamma vid gården. Många vänder sig till mig för att få svar på frågor eller framföra sina synpunkter. Nedan beskriver jag det som är min syn på några av de saker som diskuteras. Förhoppningsvis kan de som ställt frågor till mig finna svar nedan.

Först några personliga reflektioner över tiden fram till juni 2020

För mig personligen har Överjärva gård, ända sedan jag flyttade till Solna för snart 20 år sedan, känts som en oslipad diamant.

Ja, först gick det väl något år innan jag ens upptäckte att Överjärva gård finns. Jag var inte involverad i kommunpolitiken då och lärde känna min nya hemstad – en bit i taget – via cykelturer. Där har vi väl en uppenbar sak att ta tag i – att göra den här miljön mer känd.

Den gamla historiken är intressant. Den går ju tillbaka ända till järnåldern och sedan har det hela tiden hänt intressanta saker vid Överjärva från medeltiden och framåt. Det har hela tiden känts som en fin plats med intressant bakgrund som kan utvecklas till ett ännu mer attraktivt besöksmål för Solnaborna. Det mest uppenbara har varit att flera av byggnaderna har varit i dåligt skick och att de därför varit stängda för allmänheten.

Genom åren har det gjorts ansatser och man har tänkt ”ta tag” i Överjärva. Men tyvärr har dessa planer gått om intet och flera projekt har kört fast i sina egna hjulspår. Det var före min tid som kommunpolitiker och jag kan bara säga att det är synd att ladugården och ett par av de andra byggnaderna inte tagits om hand på ett bra sätt.

Därför blev jag glad när vi i kommunstyrelsen i juni 2020 fattade beslut om vilken inriktning vi vill ha för det fortsatta arbetet med att utveckla Överjärva gård. Äntligen bestämmer man sig för vilken väg man vill gå. Äntligen planterar man uppdrag och ansvar hos olika delar av kommunens organisation som nu ska se till att det händer bra saker vid gården.

Inriktningsbeslutet i kommunstyrelsen den 15 juni 2020

Beslutet i somras innebär bland annat att Kultur- och fritidsnämnden (där jag är ordförande) får en särskild roll, som vi inte har haft tidigare, för att samordna och leda arbetet med att utveckla Överjärva gård som kulturmiljö och besöksmål.

Därmed har jag nu, på ett sätt som jag inte hade innan, möjlighet att engagera mig i och faktiskt påverka utvecklingen. Det ser jag fram emot.

Flera viktiga saker finns med i kommunstyrelsens junibeslut – och i korthet handlar det om:

1. Kultur- och fritidsnämnden (KFN) får i uppdrag att arbeta med utvecklingen av Överjärva gård som kulturmiljö och besöksmål.
2. KFN tar över museiverksamheten i Statarmuseet.
3. KFN tar över kaféverksamheten i Hästskostallet.
4. KFN får i uppdrag att utreda till vad Rödingarna (som nu har flyttats till en plats nära Överjärva gård) kan användas.
5. KFN ska säkerställa att det finns en fortsatt närvaro av både hästar och får vid gården.
6. Ladugården rivs.
7. Vinterträdgården (även kallat kapellet) rustas upp varefter KFN ser till att den blir tillgänglig för allmänheten. Exempelvis kan man hyra den för vigslar.
8. Det görs en kartläggning av vilka behov och åtgärder som finns i Gula villan där siktet sedan är inställt på att renovera.

Riva eller renovera ladugården?

Ladugården är ju den byggnad som diskuteras allra livligast just nu. Den har undersökts och befunnits vara i så dåligt skick att det bästa man nu kan göra är att riva den och bygga upp en liknande byggnad på samma grund.

Målet är alltså att ladugården ersätts med en ny byggnad på samma plats. En byggnad som, enligt beslutsformuleringen, ”exteriört ska ansluta till den kulturhistoriska miljön på Överjärva gård”. Invändigt behöver den inte alls ha något gemensamt med den ladugård som står där idag. I stället kan man anpassa den invändigt efter de verksamheter som ska inrymmas.

Det hävdas, framför allt från (V), att ladugården inte alls är i så dåligt skick och att det tvärt om vore möjligt att renovera den till rimlig kostnad.

Vad ska man tro? Själv väljer jag att lita till de tjänstemän och konsulter som har varit inne och bedömt att byggnaden är för svårt medtagen och att en renovering skulle bli orimligt dyr. En eventuell renovering skulle dessutom resultera i att man står med en byggnad som inte är särskilt användbar. Planlösningen invändigt skulle vara opraktisk och byggnaden har väldigt få och små fönster. Den som hävdar att man vill renovera ladugården och sedan ta byggnaden i bruk för några vettiga ändamål ska nog fundera på hur man tänker sig att det ska fungera rent praktiskt.

Fåren

Fåren ska vara kvar. De rykten som spridits om något annat är alltså felaktiga. Jag hade själv ett långt samtal med Ulla Alm (Kulturlandskaparna) som också känner att hennes verksamhet har en säkrad framtid på gården.

Ponnyhästarna

Överjärva gård ska också fortsatt ha en närvaro av hästar. Den ponnyridning som funnits där under många år har bidragit till att göra Överjärva gård till ett populärt besöksmål och den möjligheten för Solnas barnfamiljer ska finnas kvar.

Men eftersom stallet är inrymt i en del av ladugården (som troligen kommer att rivas) så måste det här ordnas på annat sätt än hittills. För egen del är jag öppen för flera vägar framåt. Just nu undersöker vi möjligheterna till ett samarbete med Solna fältrittklubb (på andra sidan E4).

Hästägarna lär ha sagt att de måste avliva flera av sina ponnyer om kommunen gör allvar av uppsägningen. Det tycker jag är ett osmakligt sätt att driva sin ståndpunkt. De ungdomar som tillbringar mycket av sin fritid med att sköta om hästarna i stallet tas i känslomässig gisslan på ett sätt som jag inte tycker är OK.

Efter att jag varit i kontakt med flera personer i hästbranschen har jag fått klart för mig att man inte alls behöver avliva djuren. Det finns en marknad för vuxna ponnyer. Inte minst har pandemin medfört att efterfrågan på sådana här djur har skjutit i höjden. Det är bara att googla så ser man att handeln är i full gång. Om hästägaren ändå väljer att avliva sina djur så är det helt på eget ansvar och den utpressningen funkar inte.

Min egen erfarenhet av Överjärva gård

I sarkastiska ordalag har man skrivit om mig i en Facebook-grupp där jag inte ens har möjlighet att bemöta det som skrivs. Jag har till exempel erbjudits hjälp att hitta till Överjärva, eftersom man vill få det till att jag aldrig har varit där. Man misstolkar i stort sett allt jag någonsin sagt eller skrivit om gården och tillskriver mig åsikter som jag inte har. Trist.

Efter mitt senaste besök skrevs det att jag ”vill uppfinna hjulet igen genom att skapa ett attraktivt besöksmål med attraktivt innehåll, något som vi andra redan vet redan finns och pågår för fullt.” Till honom som skrev det hade jag ändå sagt att ”jag vet vad som finns vid Överjärva gård, men tycker att det går att utveckla verksamheten till något ännu bättre”.

Nåja, det här verkar vara sådant man ska stå ut med. Men det hade varit ärligare av dem som skriver om mig att ta kontakt och fråga vad jag tycker. Eller att åtminstone inte hitta på och ljuga om vad jag sagt. Men de kanske inte vill veta?

När det då gäller min påstådda frånvaro från och okunskap om Överjärva gård så skulle jag gissa att jag varit där oftare än de flesta Solnabor. Jag har firat inte bara en utan två midsomrar på filt i hagen mitt emot hästskostallet; jag har fikat åtskilliga gånger på Överjärva Kafé; jag har besökt statarmuseet ett par gånger; jag har handlat i både hantverksboden och i byggnadsvårdsbutiken (och tittat in i antikvitetsbutiken även om jag inte hittat något att köpa där); jag har träffat Naturskolans båda pedagoger och hört dem berätta om sin verksamhet; jag har varit med vid lamning och hälsat på både i stallet och i växthuset; jag har varit på julmarknad och handlat godsaker; jag har också varit inne i Vinterträdgården.

Men kritikerna får väl fortsätta hävda att jag inte känner till vad som finns där uppe vid Överjärva gård. Men trist är det att man använder så oärliga metoder.

Kultur- och fritidsnämndens samordningsroll

Som jag beskrev ovan har kommunstyrelsen beslutat ge Kultur- och fritidsnämnden en särskild roll när det gäller Överjärva gård. En sorts samordningsroll för att hålla ihop helheten och utveckla verksamheten. För att göra detta har en person tillsatts som redan har börjat med det arbetet.

Ett första steg, något som kunde göras relativt snabbt, var att köpa in en lekskulptur i form av en häst. Den har man också raljerat över och sagt att det är Edholms ersättning för de åtta riktiga hästarna. Nåja. Riktiga hästar ska också ha sin plats vid gården, och jag är övertygad som att barnen kommer att tycka om hästskulpturen lika mycket som de gör på Skansen och i Wadköping (Örebro) där det sedan tidigare finns likadana.

Vad som följer därefter får vi se. Men jag vet att det finns kreativa tankar i omlopp både för Statarmuseet, rödingarna, Överjärva Kafé, Naturskolan och, tillsammans med Kulturlandskaparna, för fåren.

En förändring som vi kommer att se har att göra med att Kultur- och fritidsförvaltningen nyligen (1 oktober) slogs ihop med Kompetensförvaltningen. Den nya förvaltningen har alltså ansvar också för bland annat arbetsmarknadsfrågor och introduktion av nyanlända. Det kommer att märkas genom att de arbetstillfällen som blir vid Överjärva gård i större utsträckning kommer att gå till de Solnabor som allra bäst behöver arbetslivserfarenhet.

Den som vill leverera synpunkter eller som har frågor får gärna ta kontakt via mejl (Peter.Edholm@politik.solna.se) eller telefon (0707-372008).