Nu har jag röstat i Folkpartiets provval till Riksdagen. Man har tolv röster. Sex tyngre ”1:or” och sex lite lättare ”2:or”.

Totalt finns ett hundratal kandidater, så det tog sin rundliga tid för mig att bestämma hur jag skulle fördela mina röster. Nedan ser ni 5 av de 12 kandidater (sorterade i bokstavsordning) som jag röstade på och varför:

Fram till 1944 var det kriminellt att vara homosexuell i Sverige. Då ändrades lagen och det blev i stället en sjukdom. Så var det ända tills Socialstyrelsen 1979 fick en ny generaldirektör som efter bara några månader på nya jobbet tog bort sjukdomsklassificeringen. Läs RFSL:s beskrivning av hur det gick till. Efter sin tid som generaldirektör gick den här personen in i politiken och var mycket pådrivande för att vi så småningom fick partnerskapslagen. Jag är så oerhört tacksam för båda de här insatserna. Nu tycker jag inte att förtroendeuppdrag (som att vara riksdagsledamot) ska ges till någon som tack för ”lång och trogen tjänst”. Det är inte heller därför jag röstade på en riksdagsledamot som har varit med väldigt länge. Idag kämpar min allra käraste Riksdagsledamot för andra saker. Vilka det är hör man henne berätta i Min Sanning som sändes i SVT nyligen. Eller i en intervju som finns på hennes FP-sida. När jag träffade henne igår så pratade vi exempelvis om hur illa ställt det är med tillgänglighet runt om i landet för personer med olika typer av funktionsnedsättningar. En röst på Barbro Westerholm.

Egentligen bestämde jag mig tidigt för att inte rösta på statsråden (Jan Björklund, Birgitta Olsson, Maria Arnholm och Erik Ullenhag). De kommer in ändå och det är viktigare för mig att markera vilka bland övriga kandidater jag vill se väljas in i Riksdagen. Men så var jag ändå tvungen att göra ett undantag för den av våra FP-ministrar som berör mig allra mest. Riksdagsledamoten med en integritet som står i en klass för sig. Statsrådet med en kapacitet som aldrig verkar sina. Politikern med ett tilltal som är mer personligt än hos någon annan (oavsett parti). Feministen som ofta säger att ”värderingar vinner val” och som personifierar Folkpartiets stöd för det fredsprojekt som EU är. En röst på Sveriges EU-minister Birgitta Olsson.

Ett av de politikområden som jag intresserar mig för är miljö. Folkpartiet har en bra miljöpolitik, men väldigt få företrädare som brinner för frågorna och driver dem i Riksdagen. ”Marit Paulsen” tänker någon. Ja, men hon sitter i Europaparlamentet och kandiderar inte till Riksdagen. En röst på ordföranden i Gröna Liberaler, Karin Karlsbro.

Ska jag vara lokalpatriotisk och egoistisk så skulle jag egentligen inte rösta på den här personen. Kommer vederbörande in i Riksdagen så förlorar nämligen Solna en kapabel, modig, klok och varm kommunalpolitiker. Folkpartiet i Solna skulle säkert också se väldigt mycket mindre av sin nuvarande ordförande. Men ändå – en röst på Marianne Damström-Gereben.

Efter några år i kommunalpolitiken har jag sett hur otydliga rollerna ibland är mellan politiker och tjänstemän och vad som kan bli följden av att det är så. I kommunallagen står konstigt nog i stort sett ingenting om detta. Det är viktigt, för att kommunerna ska fungera bättre, att detta reformeras. En synnerligen klok person har skrivit flera artiklar om detta och behövs i Riksdagen för att driva fram en förändring. En röst på Richard Bengtsson.